|
Den stora robusta och muskulösa
katten med yvig svans och halvlång päls, vilken den Norska naturen i
århundraden skoningslöst avlat fram och fött upp med hjälp av isande
kyla, snöstormar, piskande regn och hagelskurar, svält samt rädsla i de
norska skogarna.
Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren
behålla livet, samt gav dem flera goda egenskaper för överlevnaden.
Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla, och de långa
vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och utmed sidorna för
att ge skydd mot regn och snår.
För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mera skydd fick
dessa mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar
under trampdynorna och den långa ludna svansen.
Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om och gav
Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt, dock ej
siamesteckningen.
S*Runsviks
Jeff Beck
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen är
högre än frambenen, är nästan ett måste för att klara sig i vildmarken.
Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän trädklättrare.
Javisst tar den sig ner för egen maskin, oftast då med huvudet före.
Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. Med de stora
toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de stora något
snedställda ögonen. Den kraftiga hakan och den raka profilen förstärker
det vilda utseendet.
S*Runsviks
Jeff Beck
Nu
frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur?
Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig
och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter har varje Skogkatt sin
stora personlighet. Den är även lekfull och intelligent och småpratar
gärna utan att för den skull vara högljudd.
Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova då och då vid
pälsfällningen kan förekomma. När skogkatten fäller sin päls, ja då
fäller den och till slut ser den nästan ut som en korthårskatt där bara
svansen och knickerserna visar att den är semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen
som "Hulderkatten" eller "Trollkatta".
 I
S*Skogsälvans
Tigra Tingeling
Oslo 1938 ställdes den Norska
Skogkatten ut första gången och bedömdes av en mycket begeistrad
kattdomare vid namn Knut Hansen. På grund av 2:a världskrigets utbrott
och dess efterverkningar, kom inte avelsarbetet för att bevara denna
nationalkatt igång igen förrän 1972. År 1973 godkändes rasen i Norge
efter att man enats om standarden.
Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen ca 100
st katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev
Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte
norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris
1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation
både från det Norska avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer
Skogkatt fanns dokumenterat.
Rasen blev godkänd.
S*Robäckens
Vidar
Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten,
men norrmännen ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och
4:e generationskatter som fick exporteras.
1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen. |
